Tankar och sånt

Jag har länge funderat över min politiska hållning och vilken typ av feminist jag är. Jag har gjort otaliga quiz och "kompasser" om åt vilket politiskt håll jag lutar mest och huruvida jag är en liberal eller radikal feminist. 

Jag har ännu inte kommit fram till vilken etikett jag bör klistra i pannan. Men jag fortsätter söka kunskap, fortsätter lära mig och framförallt lyssna på andra. Jag lyssnar på både antifeminister, liberala feminister, radikalfeminister, och alla de övriga som jag inte orkar lista upp för det skulle bli en väldigt lång lista.

Det kommer inte att klistras upp någon affisch om vilken lutning på åsikt jag har. Det får ni finna er i. Jag kommer, ocensurerat, att skriva ner mina tankar om ämnen och händelser i världen.

 

Rubriken jag valt till detta inlägg är medvetet valt. Den ska provocera, sticka i ögonen och få er att läsa vidare. Huruvida den lyckas med det får vi se. 

Rubriken är min åsikt om ett ämne som alltid kommer på tal. Manshat. Kvinnohat. Skillnader mellan dessa. Är det ena bättre än det andra? Är det ena sämre än det andra? Är bägge lika avskyvärda? 

 

Jag tänkte gå igenom vad kvinnohat och manshat är, vad dessa innebär och vad detta leder till. Jag försöker vara så objektiv jag kan, men givetvis är även min objektivitet färgad av mina upplevelser och åsikter. Vissa objektiva fakta är ojämställda - och jag tänker inte skriva om verkligheten för att det ska låta bättre.

Inspirationen till detta inlägg kom ifrån när jag lyssnade på podcasten Penntricket med Natashja Blomberg (LadyDahmer) och Cissi Wallin. Specifikt avsnitten med Katarina Wennstam och avsnittet om kontrollerande män i relationer. Det faktum att inspirationen att göra ett inlägg om detta kommer från just den podcasten har säkerligen redan provocerat flertalet människor - men då får det vara så.

 

 

Det genomsyrar allt. Allt vi ser, allt vi tar in, var vi än rör oss. Är det inte genom slutshaming så genom våldtäkt. Är det inte genom reklambilder på retuscherade modeller i size minus 12 så är det sextips i varenda tidning som alla handlar om "hur du tillfredställer din karl". 

Det är skämt om hur vi borde stå i köket, gå och gör en macka, kvinna! 

Kommentarer om hur rumpan är fast idag. 

Vi tar det som en komplimang, för det är så vi blivit lärda. Vi har lärt oss att den högsta formen av bekräftelse är den vi får av män. När män tycker att vi duger, att vi är knullbara, då har vi uppnått vår fulla potential som kvinna. 

 

"Killar gillar ..." 

"Du vet, det tycker killar om ..." 

"Killar tycker om när det finns något att ta i!" 

 

Allt handlar om bekräftelse - från män. Aldrig om hur vi bekräftar oss själva, för oss själva. 

 

Kvinnohat är att skrika sig blå i ansiktet om Islam och IS, om hedersvåldet i öst, samtidigt som man kallar sin kvinnliga kollega på jobbet för "jävla hora!" för att hon inte ville gå med dig ut på en after work eller "skämtar" om att hämta hagelgeväret om dottern kommer hem med en pojkvän. 

Kvinnohat är att i samma andetag fördöma kvinnor som plastikopererar sig och sedan dregla över porrfilmer där alla inblandade 1. är plastikopererade och 2. du omöjligt kan veta om de är med på det eller inte. 

 

Kvinnohat är att slå, spotta på, nedvärdera, stalka, kränka och psykiskt tortera sin partner. 

Kvinnohat leder till förödande konsekvenser och i värsta fall död. 

 

Manshat är när kvinnan som under flera år blivit misshandlad, slagen och kränkt av sin manliga partner inte längre vågar lita på män i sin vardag. 

Manshat är när vi tittar oss över axeln, tar ut ena hörluren och sätter på oss gymnastikskor för att kunna springa hem fortare på nätterna. 

Manshat är när vi bygger upp murar av bortförklaringar för att ursäkta mäns och pojkars beteende: 

"Han blev ju kåt."

"Han var ju full."

"Om jag inte hade provocerat honom med mitt utseende/mina kläder/min personlighet/det faktum att jag är kvinna ..."

"Hon hade ju faktiskt kjol ..." 

"Han förstod inte ..." 

"Men, han är ju bara kär i dig! Därför slåss han!"

 

Manshat är ett svar på det dagliga kvinnohatet vi utsätts för. 
Manshat är kränkande för män, för kvinnor, för alla. Manshat leder till otrygghet, rädsla och nonchalerande av känslor. 

 

Med detta sagt så tänker jag klargöra ett par saker för jag vet att ni som läser detta kommer att bli provocerade. Ni kommer att skriva "inte alla män" med versaler och femtio utropstecken. Ni kommer att skriva "kvinnor kan också vara elaka!" och så vidare. Jag vet att det är så - för jag har sett det flera hundra gånger. 

 

Jag kommer vara ärlig med detta: 

 - Manshatet innebär att små pojklar inte uppmuntras att visa känslor - för då är man feminin, och feminintet är omanligt. Allt som är omanligt, det tycker samhället är dåligt. 

Det är det manliga som är bra. Det ska uppmuntras medan det mer kvinnliga, det feminina, det tantiga - det skapar bögar och mesar. Det vet väl alla.

- Manshat är att förminska en liten pojkes känslor. Att enbart ge honom leksakspistoler och leka krig. Att kläs i mörka, dova färger - för allt annat är "bögigt".

- Manshat är när den lilla killen växer upp till tonåring och lär sig att kvinnor är en vinst man kan vinna om man bara beter sig som en säck med ruttna ägg.  Kvinnan är priset och dina bröder, dina manliga kompisar, de är dina konkurrenter.

- Manshat är när vi lär våra unga tonårspojkar att kvinnor är en annan ras som inte går att förstå sig på, att deras känslor är irrationella och att de bara duger at stoppa kuken i.

 

Bägge sidor är vidriga. Hat är vidrigt.

Både manshat och kvinnohat leder till förödande konsekvenser.

Manshat är inte att enskilda kvinnor skyr män.

Manshat är att behandla män som hjärndöda primater som tänker med sin penis.

Kvinnohat är att förminska, förtrycka och diskriminera kvinnor i försök att höja männen.

 

Tack för mig. Det är ett tungt inlägg, men det behövs.