Två månader gick och bloggen tog en paus
Är mitt uppe i tenta-p. Det är lite som att vara ute på havet i en båt som kanske läcker. Jag tror att jag har koll på allt och har täppt till de hål som en gång fanns. Men man vet aldrig riktigt när båten springer läck och jag måste paddla till land på endast ett bräde med Haug-boken som paddel.
Förutom att jag suttit med näsan ner i en bok i ungefär två månader så har jag gått på teaterföreställning (Mycket väsen för ingenting) och tagit mig tid att varva ner mellan skoldagarna.
Jag har insett hur mycket jag uppskattar att ta en tupplur när jag kommit hem, speciellt de dagar jag är tvungen att vakna 5:30/6:00 för att hinna med bussen.
Jag känner mig underligt lugn inför den kommande terminstentan om sjukdomar och stundtals panikslagen över hur lugn jag känner mig. På något sätt känns den åtminstone överkomlig och, faktiskt, rolig!
Det har varit en väldigt lärorik termin, som förvisso inte avslutas förrän i januari, och jag har verkligen lärt mig mycket på vad jag tycker har varit väldigt kort tid.
Jag har hittat mina styrkor och försöker hela tiden bli bättre på det jag inte har gjort förr eller haft svårt för. Även om sjuksköterskelegitimationen känns som väldigt långt bort har jag ändå börjat fundera på vilken specialistutbildning jag vill läsa sen och vart i landet jag vill jobba.
En liten dröm är ju att skaffa jobb som sjuksköterska någonstans i Storbritannien i något eller några år ... I övrigt är jag just nu väldigt inriktad på att få läsa mer om smärta, smärtupplevelser och smärtfysiologi.
Det här inlägget handlar mest om plugget inser jag nu, men det är det som just nu upptar större delen av min tid. Kommande vecka blir min sista innan julledigheten och förhoppningsvis får jag tid att verkligen koppla av även om jag har tentor som ligger i början på januari.
Huruvida det blir något bloggande får vi allt se, men förhoppningen är väl att klämma ut något sorts inlägg. Funderar på att skriva lite mer om vad som händer i världen och mina tankar om det ... Men man vet aldrig, kanske glömmer jag bort att jag har en blogg ... igen.
