"Å min ljusnande framtid är här!" - Början på 2018
Höstterminen gick fort. Hela året gick fort. 2017 kom och försvann och kvar stod jag och undrade hur i hela friden tog jag mig hit?
Jag har gått halva min utbildning. 3 terminer är klara och jag har inga, jag upprepar INGA rester från föregående terminer. Men nu går jag händelserna i förväg.
Mitt senaste inlägg skrev jag den 13 december 2017 och i den skrivande stunden pluggade jag inför den stora terminstentan ISS3 och hade huvudet fullt av insulinkänslighet, aterosklerotiska plack och lungödem. Samtidigt jonglerade jag en uppgift som jag hade kvar sedan termin 1, en muntlig presentation, en omtenta i läkemedelsberäkning och en tentamen i vetenskaplig metod.
Fullt sjå med att hålla var årorna innanför båten, eller någon annan passande liknelse. Det gick på något vänster och den 21 december skrev jag ISS3 och åkte sedan hem till en kompis och försökte njuta av julledigheten. Julafton var supermysig, jag tror att jag på något sätt lyckats släppa julstressen som jag haft under några tidigare jular. Jag liksom släppte allt det i och med tentaplugget och då blev det naturligare att bara ta det chill och låta det vara lugnt och mysigt, inga stora, ouppnåeliga förväntningar eller jämförelser med andra.
Mellandagarna låg-satt jag i min saccosäck och spelade Xbox och käkade chips i princip, samt såg om första säsongen av Desperate Housewives och stickade. Det var väl mitt sätt att ladda upp för den 29:e december åkte jag och ett par kompisar upp till en annan kompis för att fira nyårshelgen tillsammans.
Den 4 januari hade jag min omtenta, samma vecka hade jag den muntliga presentationen av hemtentan, presentationen av uppgiften från termin 1 och veckan därefter var den sista tentan på termin 3: vetenskaplig metod.
Mitt hårda arbete belönades och jag fick godkänt i samtliga uppgifter och på samtliga tentor! 90 högskolepoäng och nu står jag här. I början på termin 4 och om cirka 1 och en halv vecka går jag ut på VFU!
Jag är extremt pepp på detta året och jag tror att, om jag bara tar hand om mig själv och planerar mina måsten så finns det inget som kan stoppa mig. Klyschigt kanske, men det är ju för fasiken sant! ;)