Tankar och sånt

Det finns en filosofi och utopi om att i den perfekta världen så ska vi människor kunna klä oss som vi vill utan risk för trakasserier, sexuella trakasserier, våldsbrott eller värst av allt våldtäkt. 

Det är en filosofi jag vill utgå från och en utopi jag vill ha som verklighet. 

 

 Men världen ser inte sådan ut, och straffen tilldelas inte bara förövarna utan även offren. 

 

För även om jag får, kan och vill gå ut på krogen i min tajtaste klänning med den djupaste urringningen så säger samhällets röster att "det borde du inte." 

 

"Det borde du inte, för då får du skylla dig själv om något händer." 
"Jag går ju inte runt och flashar min guldklocka i ett skumt område."

 

Vi jämför människor med plånböcker, fina smycken och olåsta dörrar. 
"Vad trodde du skulle hända?" 

 

Jag ska berätta hur min utopiska värld ser ut. 

I denna utopiska värld så skulle vilja, gränser och integritet respekteras. Vi skulle se varandra som våra medmänniskor: kapabla till samma känslor och tankar som oss själva. Jag drömmer om att få uppleva en värld som sätter människans rätt till sin egen kropp högre än en annan människas "rätt" till sexuellt umgänge.

Jag hoppas att vi är på väg dit; och jag tror att vi är det.