Begränsad och privligerad
"Jag är inget offer!"/"Ni målar ut alla kvinnor som offer!"/"Sluta sätt dig i en offerroll!"
Att vara ett offer är ingenting vi väljer. Det är heller ingenting vi ser hos oss om vi växt upp i tron om att vi är fria varelser som har alla möjligheter att göra vad som helst. Det är först när vi stannar upp och faktiskt tänker till en extra gång som vi tvingas inse våra egna privligier och begränsningar.
Och det gör ont.
Det gör sjukt ont att se sina begränsningar - de som du inte kan rå på. De begränsningar, de hinder som samhället satt upp för dig.
Jag är inget offer. Men samhället, patriarkatet, har gjort mig till ett. Det är därför feminismen är viktig för mig. Feminismen gör mig inte till offer. Den gör mig till människa.
