Ja, jag är feminist
Jag är 19 år, och jag har redan fått utstå hat mot mina personliga åsikter.
"Du hatar män"
"Feminismen gör ingen nytta!"
"Hen betyder höna!"
Det som skrämmer mig mest, är att trots att vi svarar på samma frågor, förklarar grundligt och försöker få er att förstå ... så kommer ni fortfarande tillbaka med samma frågor, med samma fördomar och samma fördomsfulla sammanfattningar. Ni tar inte in det vi har att säga. Ni förstår inte våra svar. Så hur ska vi kunna förklara för någon som inte hör på?
Ibland undrar jag hur vi ska komma framåt. Jag undrar om det hela är värt det. Men när jag nästan tappat hoppet, när jag nästan är påväg att ge upp - det är då jag läser sådant här. Den här debattartikeln dök upp i min feed.
Jag är med i gruppen World of Warcraft - Sverige! och det var i denna som artikeln länkades. Kommentarerna lät sig inte väntas. Påhopp på artikelns författare, de kommenterar att hen ej vet vad hen talar om, att hen ej vet eller kan någonting om spelet och att spelet inte alls är sexistiskt.
Jag tänker också på Anita Sarkeesian som efter sin serie Tropes VS Women fått så pass mycket hat och hot mot sig att hon behövt stänga ner kommentarsfältet på samtliga av sina videos. Hon har fått ett spel gjort om sig som går ut på att slå sönder hennes ansikte.
Det är när jag ser, hör och läser om sådant här som jag blir än mer övertygad om att feminismen behövs. Det är när jag ser kommentarerna i Facebook-gruppen som jag inser varför det är så viktigt att jag kallar mig för feminist/feminazi/feministfitta.
Jag vill inte ha sådant här i min vardag. Jag vill inte att min framtida dotter ska behöva titta sig över axeln och vara rädd för att bli våldtagen när hon går hem på kvällen. Jag vill inte att min framtida son ska växa upp i en värld där män inte tillåts visa känslor.
Jag må tappa hoppet ibland, men jag kommer aldrig att ge upp.
